Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Johan Lindgren

Mitt nuvarande forskningsprojekt avser dels att undersöka hur långt mosasaurierna (en grupp utdöda, marina ödlor) kom i utvecklingen mot en generell fisklik kroppsform, dels att studera de fossila benens inre struktur i syfte att försöka bestämma mosasauriernas tillväxthastighet och klargöra deras påstådda släktskap med ormar och/eller varanödlor. Alltsedan termen ”Pythonomorpha” myntades för närmare 140 år sedan (som ett samlingsnamn för ormar och mosasaurier) har mosasauriernas möjliga släktskap med Serpentes (ormar) och/eller Varanidae (varanödlor eller monitorer) debatterats flitigt och stundom hätskt. Detta åsiktsutbyte har resulterat i att mosasaurierna, med ytterst få undantag, ansetts vara tämligen ormlika till kroppsform och således även i rörelsemönster och framdrivningssätt. Helt klar är att de mer primitiva medlemmarna av gruppen tog sig fram i vattenrymden med hjälp av slingrande rörelser alstrade av den bakre delen av kroppen och den från sidorna tillplattade svansen. Frågan är dock om denna kroppsform (och därmed simsätt) var den förhärskande även hos de mosasaurier som var bättre anpassade till marina miljöer, eller om de, i likhet med de tidigare fisködlorna och nutidens valar, gradvis antog en mer strömlinjeformad profil åtföljt av en tudelad stjärtfena. Den andra delen av projektet avhandlar de större extremitetbenens inre uppbyggnad och dess potential vid uppskattning av fossila djurs tillväxthastighet och tillväxtstrategi. I tvärsnitt uppvisar lår- och överarmsben ofta tillväxtlinjer, normalt tillkomna på årsbasis (de enda moderna djur som inte har dessa mikrostrukturer når i regel vuxen storlek på mindre är ett år). Dessa strukturer påminner i mångt och mycket om trädens årsringar. Vidare genomsyras de yttre delarna av skelettvävnaden av en varierande mängd vaskulära kanaler och blodkärl som indirekt kan knytas till djurets ämnesomsättning. Studier av dinosaurier har visat att dessa urtida giganter hade tillväxthastigheter som mer påminner om dagens fåglar och däggdjur än om nutida kräldjur. I likhet med dessa undersökningar avser jag, för första gången, att titta närmare på hur, i vilken hastighet, och på vilket sätt mosasaurierna och deras fossila släktingar växte sig stora.

Publikationer

Hämtat ur Lunds universitets publikationsdatabas

Sidansvarig:
Johan Lindgren
E-post: johan.lindgren [at] geol.lu.se

Universitetslektor

Berggrundsgeologi

+46 46 222 46 35

340

16