Dan Hammarlund
Professor
Submerged Landscapes in the Hanö Bay : Early Holocene shoreline displacement and human environments in the southern Baltic Basin
Undervattenslandskap i Hanöbukten : Tidig-holocen strandlinjeförskjutning och mänskliga miljöer i södra östersjöbassängen
Författare
Summary, in Swedish
Under istider, när stora mängder havsvatten var bundet i inlandsisar, var den globala havsnivån lägre än idag och stora delar av kontinentalsockeln torrlagd. Den senaste istiden (cirka 115 000–12 000 år sedan) var inget undantag, då torrlagda områden utvecklades till ekologiskt rika kustområden som möjliggjorde människans spridning över världen. När inlandsisarna smälte
steg havsnivån och dessa landskap dränktes. I dag finns rester och lämningar från dessa landskap och dess invånare väl bevarade på havsbottnen. I södra Östersjön, där stora områden tidvis har varit torrlagda, är arkeologiska
lämningar vanliga på havsbottnen. De flesta fynden har gjorts utanför de danska och tyska kusterna, medan de tidig-holocena (11 700–8200 år sedan)
undervattenslandskapen vid Haväng i östra Skåne och utanför kusten i västra Blekinge i Hanöbukten är unika för Sverige.
Det övergripande målet med den här avhandlingen är att öka förståelsen för dessa tidig-holocena kustlandskap och dess invånare samt de havsnivåförändringar som torrlade, och sedan dränkte, landskapen.
Högupplöst batymetridata, organiska lagerföljder, provtagning av träd och arkeologiska fynd av dykare och GIS-baserade landskapsrekonstruktioner
har använts i detta multidisciplinära projekt för att undersöka Hanöbuktens tidig-holocena havsnivåförändringar, kustlandskapets miljöutveckling och mänskliga resursutnyttjande.
Baserat på åldern och djupet av organiska lagerföljder och rotfasta stubbar från Haväng har de tidig-holocena havsnivåförändringarna rekonstruerats. Den lägsta nivån i Yoldiahavet har bestämts till 24–25 meter under nuvarande havsyta (m.u.n.h.) medan den påföljande Ancylustransgressionen varade cirka 500 år, från 10 800 till 10 300 år sedan, då Ancylussjön steg med ungefär 4 cm per år. Den högsta nivån i Ancylussjön var ungefär 5 m.u.n.h. innan nivån sjönk till som lägst 10 m.u.n.h. i det påföljande tidiga Littorinahavet (cirka 9000 år sedan). Littorinahavet nådde sin högsta nivå på ungefär 4 meter över nuvarande havsyta för cirka 6000 år sedan.
Under Yoldiahavets och Ancylussjöns tid (11 700–9800 år sedan) var Havängsområdet ett relativt öppet kustlandskap med en gles tallskog. Verkeån var vid den här tidpunkten en långsamt rinnande och näringsrik å med inslag av våtmarker och dammar. Benfynd med slaktmärken från uroxe och bäver visar att de människor som bodde i området åtminstone delvis livnärde sig på jakt. När Ancylussjön övergick i det tidiga Littorinahavet utvecklades Verkeåns mynning till en näringsrik lagun och det omkringliggande landskapet var präglat av en tät blandskog. Fynd av flera stationära fiskfällor, daterade till 9000–8400 år sedan, visar att stora mängder fisk kunde fångas och att den mänskliga dieten därför till stor del var baserad på fisk. Detta tyder i sin tur på att människorna kan ha befunnit sig, mer eller mindre bofast, i Havängsområdet året om. Havängsområdet dränktes sedan slutligen av Littorinatransgressionen för cirka 8000 år sedan. Baserat på den nya strandlinjeförskjutningskurvan från Haväng har det tidigare delvis osäkra tidig-holocena strandlinjeförskjutningsförloppet i Blekinge förfinats. Detaljerade GIS-modellerade paleogeografiska rekonstruktioner av kustlinjens läge och åarnas lopp under dagens havsyta visar på flera tidig-holocena åmynningsområden med hög arkeologisk potential i
västra Blekinge. Undervattenslandskapen har bevarats tack vare generellt skyddade förhållanden i Hanöbukten där den erosiva vågpåverkan är relativt begränsad. Träden och de arkeologiska lämningarna har skyddats av täckande organiska gyttjeavlagringar vilket visar att områden som låg vid laguner och åmynningar har stor chans att bevaras. Trots att dessa landskap bevarats i tusentals år finns det många hot mot deras fortlevnad. Införandet av marina naturreservat är ett sätt att öka skyddet för dessa värdefulla lämningar. Resultaten från denna avhandling visar att undervattenslandskap kan vara utmärkta arkiv för både naturliga och mänskliga organiska lämningar, samt att ett geoarkeologiskt angreppssätt kan ge detaljerad information om
havsnivåförändringar, landskapsdynamik och mänskliga kustsamhällen. Resultaten från Hanöbukten visar i vilken typ av miljö undervattenslandskap kan bevaras, vilket underlättar i sökandet av nya lämningar på havsbottnen.
Fortsatta undersökningar i Havängsområdet och i andra nyfunna undervattensområden kommer att öka förståelsen för dessa komplexa kustlandskap och dess invånare.
steg havsnivån och dessa landskap dränktes. I dag finns rester och lämningar från dessa landskap och dess invånare väl bevarade på havsbottnen. I södra Östersjön, där stora områden tidvis har varit torrlagda, är arkeologiska
lämningar vanliga på havsbottnen. De flesta fynden har gjorts utanför de danska och tyska kusterna, medan de tidig-holocena (11 700–8200 år sedan)
undervattenslandskapen vid Haväng i östra Skåne och utanför kusten i västra Blekinge i Hanöbukten är unika för Sverige.
Det övergripande målet med den här avhandlingen är att öka förståelsen för dessa tidig-holocena kustlandskap och dess invånare samt de havsnivåförändringar som torrlade, och sedan dränkte, landskapen.
Högupplöst batymetridata, organiska lagerföljder, provtagning av träd och arkeologiska fynd av dykare och GIS-baserade landskapsrekonstruktioner
har använts i detta multidisciplinära projekt för att undersöka Hanöbuktens tidig-holocena havsnivåförändringar, kustlandskapets miljöutveckling och mänskliga resursutnyttjande.
Baserat på åldern och djupet av organiska lagerföljder och rotfasta stubbar från Haväng har de tidig-holocena havsnivåförändringarna rekonstruerats. Den lägsta nivån i Yoldiahavet har bestämts till 24–25 meter under nuvarande havsyta (m.u.n.h.) medan den påföljande Ancylustransgressionen varade cirka 500 år, från 10 800 till 10 300 år sedan, då Ancylussjön steg med ungefär 4 cm per år. Den högsta nivån i Ancylussjön var ungefär 5 m.u.n.h. innan nivån sjönk till som lägst 10 m.u.n.h. i det påföljande tidiga Littorinahavet (cirka 9000 år sedan). Littorinahavet nådde sin högsta nivå på ungefär 4 meter över nuvarande havsyta för cirka 6000 år sedan.
Under Yoldiahavets och Ancylussjöns tid (11 700–9800 år sedan) var Havängsområdet ett relativt öppet kustlandskap med en gles tallskog. Verkeån var vid den här tidpunkten en långsamt rinnande och näringsrik å med inslag av våtmarker och dammar. Benfynd med slaktmärken från uroxe och bäver visar att de människor som bodde i området åtminstone delvis livnärde sig på jakt. När Ancylussjön övergick i det tidiga Littorinahavet utvecklades Verkeåns mynning till en näringsrik lagun och det omkringliggande landskapet var präglat av en tät blandskog. Fynd av flera stationära fiskfällor, daterade till 9000–8400 år sedan, visar att stora mängder fisk kunde fångas och att den mänskliga dieten därför till stor del var baserad på fisk. Detta tyder i sin tur på att människorna kan ha befunnit sig, mer eller mindre bofast, i Havängsområdet året om. Havängsområdet dränktes sedan slutligen av Littorinatransgressionen för cirka 8000 år sedan. Baserat på den nya strandlinjeförskjutningskurvan från Haväng har det tidigare delvis osäkra tidig-holocena strandlinjeförskjutningsförloppet i Blekinge förfinats. Detaljerade GIS-modellerade paleogeografiska rekonstruktioner av kustlinjens läge och åarnas lopp under dagens havsyta visar på flera tidig-holocena åmynningsområden med hög arkeologisk potential i
västra Blekinge. Undervattenslandskapen har bevarats tack vare generellt skyddade förhållanden i Hanöbukten där den erosiva vågpåverkan är relativt begränsad. Träden och de arkeologiska lämningarna har skyddats av täckande organiska gyttjeavlagringar vilket visar att områden som låg vid laguner och åmynningar har stor chans att bevaras. Trots att dessa landskap bevarats i tusentals år finns det många hot mot deras fortlevnad. Införandet av marina naturreservat är ett sätt att öka skyddet för dessa värdefulla lämningar. Resultaten från denna avhandling visar att undervattenslandskap kan vara utmärkta arkiv för både naturliga och mänskliga organiska lämningar, samt att ett geoarkeologiskt angreppssätt kan ge detaljerad information om
havsnivåförändringar, landskapsdynamik och mänskliga kustsamhällen. Resultaten från Hanöbukten visar i vilken typ av miljö undervattenslandskap kan bevaras, vilket underlättar i sökandet av nya lämningar på havsbottnen.
Fortsatta undersökningar i Havängsområdet och i andra nyfunna undervattensområden kommer att öka förståelsen för dessa komplexa kustlandskap och dess invånare.
Avdelning/ar
- Kvartärgeologi
- BECC: Biodiversity and Ecosystem services in a Changing Climate
Publiceringsår
2018-05
Språk
Engelska
Publikation/Tidskrift/Serie
Lundqua thesis
Issue
85
Fulltext
- Available as PDF - 16 MB
- Download statistics
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Lund University, Faculty of Science, Department of Geology, Quaternary Sciences
Ämne
- Geology
- Archaeology
Nyckelord
- Submerged landscapes
- Baltic Sea
- Southern Sweden
- Geoarchaeology
- Mesolithic
- Early Holocene
- Environmental reconstruction
- Shoreline displacement
Status
Published
Projekt
- Blue Archaeology. Assembling the cultural and natural heritage of submerged Stone-Age Seascapes in Sweden
Handledare
- Dan Hammarlund
- Mats Rundgren
- Hans Linderson
- Svante Björck
- Björn Nilsson
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 0281-3033
- ISBN: 978-91-87847-42-4
- ISBN: 978-91-87847-43-1
Försvarsdatum
15 juni 2018
Försvarstid
13:15
Försvarsplats
Lecture hall “Pangea”, Geocentrum II, Sölvegatan 12, Lund
Opponent
- Jørn Bo Jensen (Dr.)