Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Fältarbete på Färskesjön 2013

Anne Birgitte Nielsen

Universitetslektor

Fältarbete på Färskesjön 2013

Rekonstruktion av paleomiljön för området kring den Mesolitiska stenåldersboplatsen vid Sammakko, Norrbotten

Författare

  • Per Möller
  • Anne Birgitte Nielsen
  • Svante Björck

Summary, in Swedish

En större mängd kvartsavslag och brända ben, upptäckta vid rekognosering (Norrbottens Museum) av hyggesberedda ytor norr om byn Sammakko, c. 40 km SO Gällivare, har tolkats att indikera ett kortvarigt använt boplatsområde. Platsen, liggande c. 100 meter norr Linaälven och i kanten av en nästan igenväxt göl, genomgick arkeologisk förundersökning sommaren 2019. Insamlat material av brända ben och träkol visar att boplatsen utnyttjades för c. 8800 – 8900 år sedan av Mesolitiska jägare. Föreliggande rapport omfattar en landskaps-analys och vegetationsrekonstruktion, den senare utförd genom pollenanalys av sedimentlagerföljder från två närliggande sjöbassänger, av den miljö som dessa tidig-Holocena jägare vandrade in i. Boplatsen är belägen i ett så kallat Veikimoränområde, bestående av ett undulerande landskap av höga och breda moränplatåer och mellanliggande sänkor. Detta landskap bildades under slutfasen av en föregående glaciation som till mycket liten del påverkats till sin morfologi av den senaste nedisningen. Datering av de nedersta sedimentlagren i sjöbassängerna (silt, lera) visar att nuvarande sjöbassänger blev helt isfria för c. 9200 år sedan, medan omkringliggande höjdpartier blev isfria minst 600 år tidigare – stagnerade isrester dröjde sig kvar i terrängens lågpunkter medan det successivt isbefriade landskapet i högre lägen intogs av en vegetation av typen arktiskt hedlandskap. När jägarboplatsen vid Sammakko utnyttjades hade landskapet varit helt isfritt i c. 300–400 år och utgjorde en inlandsboplats på c. 20 km avstånd från Littorinahavets kustlinje längre mot öster. Från pollenanalyserna kan vi se att redan något tidigare hade vegetationen förändrats från arktisk hed till en öppen björkskog (Betula) med inslag av tall (Pinus) och i fuktigare lägen även al (Alnus). Dvärgbuskar, inkluderande dvärgbjörk (Betula nana), vide (Salix) och en (Juniperus) var vanligt förekommande och så även olika örter, gräs och halvgräs i de semi-öppna markerna. Först efter c. 8500 BP tätnar skogen till en mer sluten björk-tallskog.

Avdelning/ar

  • Kvartärgeologi
  • MERGE: ModElling the Regional and Global Earth system
  • BECC: Biodiversity and Ecosystem services in a Changing Climate

Publiceringsår

2022-03-28

Språk

Svenska

Publikation/Tidskrift/Serie

Lundqua Report

Issue

43

Dokumenttyp

Rapport

Förlag

Department of Geology, Lund University

Ämne

  • Geology

Nyckelord

  • mesolitisk boplats, paleomiljötrekonstruktion, vegetationsrekonstruktion, Veikimorän, Norrbotten

Status

Published

Report number

Lundqua Report

ISBN/ISSN/Övrigt

  • ISSN: 0281-3076
  • ISBN: 978-91-87847-60-8